Oförmögen

Oförmögen är ett svenskt adjektiv som beskriver avsaknad av förmåga att utföra en handling, förstå information eller ta hand om sig själv. Ordet kan avse fysiska, psykologiska eller situationala begränsningar och kan vara tillfälliga eller permanenta. I vardagligt tal används det ofta i konstruktioner som “är oförmögen att …” till exempel “Hon är oförmögen att gå själv” eller “Han är oförmögen att följa instruktioner.” Begreppet förekommer också i medicinska, sociala och juridiska sammanhang där en persons funktion eller handlingsförmåga bedöms.

Etymologi och grammatik: ordet är bildat genom prefixet o- som negation till förmögen (kapabel). Det betonar oförmåga i en given situation. Adjektivet böjs i nummer och genus som andra svenska adjektiv och används både attributivt och predikativt, till exempel “en oförmögen person” och “flera oförmögna personer.”

Kontext och närliggande begrepp: i juridiska sammanhang kan upplevd oförmåga leda till stödåtgärder eller skyddsåtgärder, såsom utsedda företrädare eller särskilda insatser för hjälp att sköta ärenden. I medicinska eller rehabiliterande sammanhang används det för att beskriva tillstånd där en person inte kan sköta sina åligganden utan hjälp. Relaterade ord inkluderar förmögen (kapabel), förmåga och omyndig (under förmyndarskap i juridiska sammanhang).