Nässlemhinnor

Nässlemhinnor är slemhinnor som bekläder insidan av näshålan och bihålorna. De består av ett epitellager och ett underliggande lamina propria. I större delen av näsans inre yta täcks nässlemhinnan av respiratoriskt epitel: pseudostratifierat cylindriskt flerradigt epitel med flimmerhår och bägarceller som bildar slem. I näsans tak och övre del finns även olfaktorisk slemhinna, som innehåller luktreceptorerna.

Funktioner: nässlemhinnan värmer och fuktar inandningsluften, samt fuktar och skyddar näshålan. Flimmerhåren driver mucus mot svalget genom mucociliär clearance, vilket hjälper till att fånga och avlägsna partiklar och mikroorganismer. Mucus består av vatten, muciner och antimikrobiella ämnen som lysozym och IgA. Lamina propria har rik blodförsörjning och immunförsvarsvävnad, vilket bidrar till det medfödda immunförsvaret och den lokala försvarsreaktionen mot infektioner.

Olfatorisk del: i näshålans övre region finns den olfaktoriska slemhinnan som innehåller luktreceptorernas neuroner, stödjeceller och basalceller. Detta område är specialiserat för luktsinne och bidrar till att uppfatta dofter.

Vanliga tillstånd: nässlemhinnorna kan påverkas vid rhinit, allergisk rhinit, kronisk rhinosinuit och andra inflammatoriska eller infektiösa tillstånd, vilket ofta leder till nästäppa, rinnande näsa och försämrad luktförmåga.