Närvarodetektion

Närvarodetektion innebär att avgöra om någon eller något finns närvarande i ett område. Den används i bostäder, arbetsplatser och offentliga byggnader för automatisk styrning av belysning och ventilation, energihantering, säkerhet och underhållsworkflow samt för rumslig planering och närvarobaserad information.

Vanliga tekniker är sensorer som registrerar närvaro eller rörelse och att analysera input från flera källor. Passiv infrarödsensorik (PIR) känner av kroppsvärme och ger enkel rörelseinformation; de är billiga och energisnåla men påverkas av riktning och miljö. Mikrovågs- eller radarsensorer kan upptäcka närvaro bakom hinder och kräver mindre sikt. Ultrasoniska sensorer använder ljudvågor och är bra i små utrymmen men kan påverkas av ljud och husets geometri. Kamerabaserad närvarodetektion använder datorseende och maskininlärning för att avgöra närvaro och antal personer, men väcker integritets- och regelverksfrågor. Trådlösa signalbaserade system, som analys av Wi-Fi- eller Bluetooth-signaler, kan inferera närvaro utan synlighet men kräver sofistikerad signalbehandling.

Många moderne system använder sensorfusion, där flera tekniker kombineras för bättre noggrannhet och robusthet. Användningsområden inkluderar energibesparing genom att anpassa belysning och klimat, säkerhet och automatiserad fastighetsdrift samt rumslig kommunikation i smarta byggnader.

Utmaningar inkluderar noggrannhet, falska positiva eller negativa detektioner, placering och underhåll av sensorer, samt integritets- och dataskyddsaspekter, särskilt vid kamera- eller biometriska lösningar. Framtiden pekar mot edgebearbetning, privacy-preserving metoder och ökad användning av icke-visuell sensing.