Näringsdensitetsmått

Näringsdensitetsmått är kvantitativa metoder för att bedöma hur mycket näring en livsmedelsprodukt innehåller i förhållande till dess energiinnehåll. Syftet är att hjälpa konsumenter att välja livsmedel som ger mycket näringsämnen per kalori. Ett högt näringsdensitetsmått indikerar att livsmedlet är rikt på vitaminer, mineraler, fibrer eller protein i förhållande till dess energivärde.

Vanliga näringsämnen som beaktas i näringsdensitetsmått inkluderar vitaminer (t.ex. A, C, D, E, K, B-vitaminer), mineraler (t.ex. kalcium, järn, magnesium, zink), fibrer och protein. Samtidigt tar man hänsyn till livsmedlets energiinnehåll, oftast uttryckt i kilokalorier (kcal) eller kilojoule (kJ).

Metoderna för att beräkna näringsdensitet kan variera. En vanlig metod är att dividera mängden av ett specifikt näringsämne med livsmedlets energiinnehåll. Detta ger ett värde som sedan kan jämföras mellan olika livsmedel. Vissa system använder en poängsättning där livsmedel får poäng för mängden av nyttiga näringsämnen och drar av poäng för tillsatt socker, mättat fett och natrium.

Näringsdensitetsmått används ofta i livsmedelsmärkning och i kostrekommendationer för att uppmuntra konsumtionen av näringsrika livsmedel. Till exempel har grönsaker, frukt, fullkornsprodukter och magert protein generellt sett en hög näringsdensitet, medan processade livsmedel, sötsaker och feta livsmedel ofta har en låg näringsdensitet.

Det är viktigt att notera att näringsdensitet endast är ett av flera verktyg för att utvärdera en kost. En balanserad kost kräver också variation och hänsyn till individuella behov.