Nevrofysiologisk

Neurofysiologi är studiet av nervsystemets funktion och kommunikation, inklusive hur nervsignaler genereras, fortplantas och reglerar kroppens funktioner i centrala och perifera delar. Begreppet används ofta som adjektiv, till exempel nevrofysiologisk undersökning eller neurofysiologisk diagnostik, för att beskriva tester som mäter nervsystemets elektriska aktivitet och funktioner.

Vanliga metoder inom neurofysiologi inkluderar elektroencefalografi (EEG) som registrerar hjärnans elektriska aktivitet, och elektromyografi (EMG) tillsammans med nervledningsstudier (NCS) som utvärderar musklernas och nervernas funktion. Avledningshastigheter och amplikvitet används för att bedöma perifera nervers integritet. Av evoked potentials används tester som mäter kroppens respons på stimuli, exempelvis somatosensoriska eller hörselbaserade stimuli. Inom klinisk praxis används också polysomnografi för sömnstudier och intraoperativ neurofysiologisk övervakning (IONM) under kirurgiska ingrepp för att skydda nervfunktion.

Användningsområdena för nevrfiofysiologiska tester är breda: de bidrar till diagnostik och uppföljning av neurologiska tillstånd såsom epilepsi, neuropati­er, myopatier och motorneuronsjukdomar, liksom multipel skleros och andra demyeliniserande sjukdomar. Tester används också i utvärdering av medvetslöshet, anestesiuppvakning och rehabiliteringsplanering samt i forskning om hjärn- och nervsystems funktion och neuroplasticitet. Tolkningen av resultaten kräver klinisk kontext och erfarenhet, eftersom testerna ofta är känsliga för artefakter och inte ensam ger definitiv diagnos.