Navmotorer

Navmotorer är elmotorer som är integrerade i navet på ett fordonets hjul och används främst på elcyklar. Genom att motoren sitter i hjulets nav får man en ren konstruktion utan yttre motorenheter och kedjeanordningar. Navmotorer kan placeras i framhjulet eller bakhjulet och finns i olika konstruktioner.

Det finns två huvudtyper: direktdrivna navmotorer utan växlar och navmotorer med reduceringsväxel (geared). Direktdrivna motorer har färre rörliga delar och ofta högre effektivitet vid medelhög till hög hastighet, medan geared-navmotorer levererar högre vridmoment vid låga hastigheter tack vare interna växlar, men har fler rörliga delar och kan behöva mer underhåll.

Så här fungerar de vanligtvis. Motorn drivs av ett batteri genom en styrenhet som reglerar kraften. Pedalassistanssensorer (cadence- eller torque-sensorer) eller en tvångsmanövrerad throttle avgör hur mycket kraft som tillförs. De flesta moderna navmotorer är borstlösa permanentmagnetmotorer (BLDC eller liknande) och styrs av sensorer och programvara för att ge en jämn kraftleverans. Batteriet är oftast litiumjon och laddas med en separat laddare.

Användning och reglering varierar mellan regioner. Effektgränserna för kontinuerlig kraft och uppsjö av assistanshastar påverkar hur navmotorer används i elcyklar; i EU ligger ofta gränsen runt 250 W och assistans upp till cirka 25 km/h. Fördelarna inkluderar tyst drift, jämn kraftleverans och lågt underhåll, medan nackdelarna innefattar ökad vikt i hjulet, potentiell värmeutveckling och något större kostnad jämfört med kedjedrift.