Nackmusklernas

Nackmusklernas är musklerna i halsregionen som påverkar huvudets rörelser, nackens stabilitet och funktioner som sväljning och andning. De bidra till att böja, räta och vrida huvudet samt att upprätthålla huvudets position i förhållande till ryggraden. De delas ofta upp i yttre (yttre halsmuskler) som fäster i huvudet eller skuldergördeln och djupa (intrinsic) muskler som verkar på ryggraden och nacken, samt i muskler som fäster i tungbenet (suprahyoid och infrahyoid).

De yttre halsmusklerna omfattar sternocleidomastoideus, trapezius, levator scapulae och den så kallade scalene-gruppen (anterior, medius och posterior). Dessa muskler är viktiga för huvudets flexion, extension och sidoböjning samt för att höja första och andra revbenet vid djup andning. De yttre musklerna får oftast sin motoriska innervation via sjukdomar i halsen och nacken och verkar i nära samspel med skuldergördeln.

De djupa eller intrinsicska halsmusklerna inkluderar longus capitis, longus coli, rectus capitis anterior och rectus capitis lateralis, samt de muskler som finns i suboccipitalregionen såsom splenius capitis och cervicis och halshalplanes grupper. Dessa muskler stabiliserar och kontrollerar rörelser i övre cervikalryggen och huvudet, och bidrar till fin justering av huvudets position.

Suprahyoid- och infrahyoidmusklerna (tungbenet- förbindande musklerna) såsom digastricus, mylohyoideus, geniohyoideus och stylohyoideus samt sternohyoideus, sternothyroideus, thyrohyoideus och omohyoideus hjälper vid sväljning och andning samt stabiliserar tungbenet.

Vanliga kliniska problem inkluderar muskelsträckningar och spänningar, whiplash-skada och kongenital torticollis där SCM är involverad. Nackmusklernas funktion och balans är därmed central för huvudrörelser, hållning och övre halsfunktion.