NPTsystemet

NPT-systemet är den internationella ramen byggd kring Icke-spridningsfördraget (NPT) för att hindra spridningen av kärnvapen, främja fredlig användning av kärnenergi och verka för kärnvapennedrustning. Fördraget öppnades för underskrift 1968 och trädde i kraft 1970. Systemet vilar på tre pelare: 1) icke-spridning, 2) nedrustning och 3) fredlig användning av kärnenergi.

Icke-spridningspelaren innebär att icke kärnvapenstaterna (NNWS) förbinder sig att avstå från att utveckla eller förvärva kärnvapen samt att insatser inte ska bidra till sådant program. Kärnvapenstaterna (NWS) – USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina – åläggs att arbeta mot spridning och att förhandla om förbättrad nedrustning. Under pelaren för fredlig användning får alla parter utveckla kärnenergi för civila ändamål under övervakning av IAEA:s säkerhetskontroller, inklusive användning av kärnteknik inom ramen för de avtal som följer av NPT och inbegriper protokoll som stärker transparens.

NPT:s övervakning och verifiering sker främst genom IAEA:s säkerhetskontroller. Fördraget regleras genom regelbundna NPT Review Conferences, som hålls vart femte år för att bedöma framsteg och förnya åtaganden.

Medlemskap och aktualitet: NPT har ett mycket bredare deltagande än något annat kärnvapenfördrag: cirka 190 stater är partier, medan vissa regionala makter och så kallade kärnvapenstater redan ligger utanför eller i konflikt med dagens ramar. Indiska, pakistanska och israeliska kärnvapenregimer är inte partier i NPT, och Nordkorea upphörde 2003 att vara part. NPT-systemet anses ofta vara kärnvapennedrustningens grundläggande internationella ram, medan dess effektivitet och universalisering fortsatt är föremål för debatt.