NOxutsläpp

NOxutsläpp, eller utsläpp av kväveoxider, avser sammansättningen NO och NO2 som bildas vid förbränning under höga temperaturer. NO fungerar som en fri gas, medan NO snabbt reagerar i luften och bildar NO2. Tillsammans med andra reaktiva kväveförbindelser bidrar NOx till luftföroreningar som kan påverka människors hälsa, miljön och klimatet.

De största källorna till NOx är vägtrafik, särskilt dieselmotorer, samt el- och värmeproduktion, industriella processer och sjöfart. Inom många länder är vägtrafik den dominerande urbana källan, medan industriella anläggningar kan dominera i andra områden. I Sverige står trafiken för en betydande del av NOx-utsläppen, men också industri och uppvärmning bidrar i olika regioner.

NOx bidrar till bildning av marknära ozon och sekundära partiklar, vilket försämrar luftkvaliteten och kan leda till hälsoproblem såsom irritationsbebyggelse i andningsvägarna, nedsatt lungfunktion och ökad risk för astmaförvärring samt kardiovaskulära effekter. Miljöaspekter inkluderar försämrad synlighet, nedfallet surt regn och negativa effekter på växtlighet och akvatiska ekosystem.

Reglering och övervakning sker på flera nivåer. I Europeiska unionen regleras NOx-utsläpp genom Euro-klassificeringar för fordon och utsläppslagar för större anläggningar, medan nationella myndigheter övervakar miljökvalitet och utfärdar tillstånd. Tekniker för att minska NOx inkluderar avgaser med selektiv katalytisk reduktion (SCR), hantering av brännbeteende genom lean-burn och EGR ( Exhaust Gas Recirculation), samt användning av renare bräns och elektrifiering.

Trenden runtom i världen är generellt en nedgång i NOx-utsläpp som följd av strängare krav och modernare teknik, även om urbana områden ibland fortfarande uppvisar problem med halter. Pågående arbete syftar till att stärka regler, öka tillgången till låg- och nollutsläppsalternativ samt att förbättra övervakning och hänsyn till hälsoeffekter.

---