Moduleringsmetoderna

Moduleringsmetoderna är ett samlingsnamn för tekniker som används för att överföra information över en bärvåg genom att ändra vissa egenskaper hos signalen. Syftet är att möjliggöra överföring av information i en vald frekvensbandbredd och att underlätta demodulering vid mottagaren. Metoderna delas ofta in i analoga och digitala moduleringar.

Analoga moduleringsmetoder förändrar bärvågens egenskaper kontinuerligt i takt med den analoga informationen. Vanliga exempel är amplitudmodulering (AM), där amplituden följer signalen; frekvensmodulering (FM), där frekvensen ändras; och fasmodulering (PM), där fasen ändras. Inom radio används även varianter som enkel- eller dubbelsidband samt enkelsidband (SSB) för att förbättra bandbreddsanvändningen.

Digital modulering används för att överföra digital information genom att tilldela symboler till bärvågen. Vanliga tekniker är amplitudskiftning (ASK), frekvensskiftning (FSK), fasflyttning (PSK) inklusive BPSK och QPSK, samt kvadraturmodulation (QAM), exempelvis 16-QAM eller 64-QAM. Dessa metoder differerar i hur mycket data som kan överföras per enhet bandbredd och hur robusta de är mot brus och störningar.

Viktiga faktorer vid valet av modulering är bandbredd, effekt- och energiförbrukning samt mottagarens krav på konstellation och synkronisering. Moduleringsmetoderna används i radio- och televisionssändningar, mobila nätverk, satellitkommunikation och olika trådlösa nätverk som WLAN och andra dataförbindelser. Demodulationen återställde informationen vid mottagaren.