Mjukvävnadsdefekt

Mjukvävnadsdefekt är ett tillstånd där mjukvävnad saknas eller har skadats så att hud och underliggande vävnad inte längre bildar en normal kontinuitet. Defekten kan omfatta hud, subkutant fett och i vissa fall senor eller benexponering. Skillnaden i vävnadens mängd och kvalitet ökar risken för infektion och fördröjd läkning.

Orsakerna är varierande och inkluderar akut trauma som skär- eller avklippningsskador, brännskador, kroniska trycksår och ischemiska sår, infektioner med nekrotisk vävnad samt kirurgiska resektionsdefekter vid tumörer eller radiationsskadad vävnad. Kroniska defekter och dålig perfusion bidrar ofta till svårläkta sår.

Bedömningen av en mjukvävnadsdefekt tar hänsyn till storlek, djup och lokalisation. Exponering av skelett eller senor får ofta särskild uppmärksamhet eftersom det påverkar rekonstruktionen. Diagnostiken baseras på klinisk bedömning och bedömning av blodförsörjning, ibland kompletterad med bilddiagnostik som ultraljud eller MR för att kartlägga vävnadens omfattning.

Behandlingen fokuserar på sårläkningsfrämjande åtgärder: debridement av nekrotisk vävnad, infektionhantering och optimerad miljö för läkning. Vid behov används negativer tryck-vakuumterapi. Rekonstruktionstjejer inkluderar hudgraft, lokala eller regionala flikar och i större defekter fri vävnadstransplantation. Behandlingen är ofta en multidisciplinary insats och syftar till snabb sårslutning och funktionell återställning.

Prognos och uppföljning varierar med storlek, djup, lokalisation och kärlförsörjning. Små defekter läker oftast med grundläggande sårrutiner, medan större eller radiationsrelaterade defekter kan kräva flera operationer och längre rehabilitering. Förebyggande åtgärder inkluderar avlastning, god sårmonitorering, kontroll av underliggande sjukdomar som diabetes samt rökstopp.