Mjukstart

Mjukstart, ofta kallat mjukstartning, är en teknik för att starta elektriska motorer genom att gradvis öka den tillförda strömmen och/eller frekvensen. Syftet är att minska inrush-ström, reducera mekanisk belastning på maskinen och undvika stora spänningsfall i elnätet, vilket ger en mjukare start och ökad driftsäkerhet.

Principen baseras vanligtvis på tre huvudmetoder. Thyristor- eller triacbaserade mjukstarter gör det möjligt att styra conduktionsvinkeln och därigenom stegvis höja spänningen till motorbelastningen. Variabla frekvensdrivare (VFD) kontrollerar både spänning och frekvens och därigenom får man en kontrollerad ramp av hastighet och moment. Autotransformatorbaserade mjukstarter reducerar till en början spänningen till en lägre nivå och ökar den sedan till full drift. Dessa metoder används för att minska startströmmen och ge en skonsam uppstart av belastningen.

Användningsområden inkluderar industriella applikationer som pumpar, fläktar, kompressorer, hissar och olika typer av transportband samt generellt inom bygg- och processteknik där höga startbelastningar eller nätpåverkan måste begränsas.

Fördelarna med mjukstart är bland annat lägre inrush-ström, reducerad mekanisk stress på lager, växellådor och kopplingssystem, längre livslängd för utrustning och bättre nätstabilitet. Begränsningar innebär att startögonblicket kan vara något längre och att effekten inte alltid ger maximal starttorque direkt; kostnad och komplexitet kan också öka jämfört med enklare startmetoder, särskilt om VFD eller sofistikerade mjukstartare används.

Se även: elektrisk startmetod, mjukstart i motorstyrning, thyristorbaserade mjukstartare, variabla frekvensdrivare.