Mikrotjänstbaserad

Mikrotjänstbaserad arkitektur är en mjukvaruarkitektur där en applikation byggs av flera små, självständiga tjänster (mikrotjänster) som tillsammans uppfyller affärsbehoven. Varje tjänst encapsulerar en specifik affärsfunktion och äger ofta sin egen datamodell och sin egen distribution. Tjänsterna kommunicerar med varandra via lättviktiga protokoll, vanligtvis HTTP/REST eller gRPC, och är avsedda att kunna utvecklas, testas, uppgraderas och köras oberoende av varandra.

Egenskaperna inkluderar att varje mikrotjänst har ett tydligt ansvarsområde (bounded context), autonomt teamansvar och stöd för kontinuerlig leverans. Teknikvalen kan vara olika mellan tjänsterna (polyglot programming), och infrastrukturen ofta bygger på containerisering och orkestrering, till exempel Docker och Kubernetes. Dataägd av varje tjänst innebär att lagring ofta är per tjänst och att kommunikation mellan tjänster kan ske både synkront och asynkront, vilket ofta leder till eventual consistency och behov av robust felhantering, retry-mekanismer och idempotens.

Fördelarna inkluderar ökad skalbarhet och felisolering, snabbare och mer oberoende uppdateringar, samt möjlighet att anpassa teknikval efter varje tjänsts behov. Utmaningar innefattar ökad komplexitet i distribuerade system, nätverkslatens och felhantering, svårare transaktions- och datakonsistensfrågor samt högre operativt underhåll och övervakning.

Praktiska riktlinjer omfattar domändriven design för tydliga tjänstgränser, kontraktsbaserad API-design, central loggning och distribuerad tracing, CI/CD-pipelines, observability, säkerhet vid API-gränssnittet, samt infrastruktur som kod och användning av kontainerisering och tjänstenätverk som service mesh.