Medberoende

Medberoende är ett psykologiskt-relationsmässigt mönster där en person i en nära relation i hög grad anpassar sig till den andres beroendeproblem eller dysfunktion och ofta försakar sina egna behov. Begreppet används främst i sammanhang med alkohol- eller drogmissbruk, spelmissbruk samt andra kroniska störningar där en närstående på olika sätt försöker styra, rädda eller dämpa den beroendes beteende. Medberoende är inte en officiell diagnos i DSM-5 utan ett beskrivande fenomen som ofta uppstår ur familjemönster och anknytningskänslor.

Symtom och kännetecken inkluderar att den medberoende tar på sig ansvar för den annans beteende, har svårt att sätta tydliga gränser, försummar egna behov och upplever rädsla för konflikt eller avvisande. Man kan också tolerera upprepad ohälsa eller misslyckanden hos den beroende och försöka kontrollera situationen för att minska sin egen ångest. Självbilden kan vara starkt kopplad till att rädda eller passa upp den andre, vilket ofta leder till ökad stress och känslor av skuld eller skam.

Konsekvenserna innefattar fysisk och psykisk utmattning, ångest, nedstämdhet och förvärrade relationer. Den medberoende riskerar även att själva utveckla hälsoproblem eller beroenden, som en följd av konstant anpassning och brist på gränser.

Behandling och stöd fokuserar på att återuppbygga gränser, stärka egen identitet och självständighet samt främja hälsosam kommunikation. Terapi kan omfatta familjeterapi eller kognitiv beteendeterapi, ofta i kombination med gruppstöd för närstående till personer med missbruk eller annan dysfunktion. Målet är ökad självomsorg, bättre relationskänslor och minskad beroendetillstånd i relationen.