Markanläggningar

Markanläggningar är anläggningar som vilar direkt på eller i marken och som är avsedda att stödja samhällsfunktioner. Inom bygg- och anläggningssektorn används begreppet för infrastruktur och offentliga ytor som är eller planeras att ligga i eller på marken. Exempel på markanläggningar är väginfrastruktur som vägar och gator, gång- och cykelbanor, järnvägs- och spårvägsanläggningar samt broar och tunnlar. I eller under marken finns också ledningsnät för vatten, spillvatten, avlopp, fjärrvärme, el och tele, gasledningar och kabelnät. Även kajer, hamnanläggningar och olika markförberedelser inför nybyggnader räknas vanligtvis till markanläggningar. Markanläggningar kan vara synliga eller nedgrävda och kräver ofta geoteknisk utredning och noggrann markberedning.

Planering och byggprocessen av markanläggningar innefattar kartläggning, geotekniska undersökningar, miljö- och trafikutredningar samt detaljprojektering och upphandling. Projekteringen följs av genomförande där markarbeten och anläggningar utförs i ordning och i samordning med övriga ledningsnät och infrastruktur. Schakt och masshantering, markstabilisering, grundläggning och anläggning av ledningsgator utgör centrala moment. Under byggskedet krävs samordning mellan entreprenörer, beställare och myndigheter samt hänsyn till arbetsmiljö, trafiksäkerhet och miljökrav.

Efter färdigställandet kräver markanläggningar löpande underhåll, inspektion och ibland uppgradering för att behålla funktion, säkerhet och livslängd. Arbete följer lagstiftning, standarder och myndighetskrav inom planering, projektering, byggnation och drift.