Magnetiseringsstyrkens

Magnetiseringsstyrkens, i vardagligt tal magnetiseringsfältet eller magnetiseringsstyrka (vanligen betecknat H), är den intensitet av ett magnetfält som orsakar magnetisering i ett material. Den mäts i ampere per meter (A/m) och uppkommer bland annat av magnetomotive force som drivs runt en magnetisk omkrets av elektrisk ström.

I samband med magnetiska medier är förhållandet mellan magnetiseringsstyrkan H, den flödesdensitet B och magnetiseringen M beskrivande genom B = μ0 (H + M). För lineära isotropa material kan M skrivas som M = χm H och då B = μ0 μr H, där μr är materialets relativa permittivitet. I allmänhet är förhållandet icke-linjärt, och magnetiseringens storlek beror på materialets hysteresis och historia av tidigare exponering för fältet.

Magnetiseringsstyrkan produceras oftast av elektriska strömmar i lindningar kring en magnetisk krets eller längre magnetiska vägar där den magnetiska flöden måste leds. Den totala magnetomotive force (MMF) är ∮ Ni dl och delas av den magnetiska vägslängden för att få H. MMF och magnetisk väggeometri styr i praktiken hur starkt materialet magnetiseras och hur nära det kommer sin mättnad.

Betydelse och tillämpningar: Magnetiseringsstyrkan är central för design och analys av transformatorer, elektromotorer, flytande magneter och magnetiska lagringssystem. Genom att studera B-H-kurvor och saturationsfenomen kan man uppskatta energilagring, förluster och prestanda hos olika material.