Lågrisktyper

Lågrisktyper är en term som används inom mikrobiologi, virologi och epidemiologi för att beskriva typer eller stammar av en organism som har en relativt låg sannolikhet att orsaka allvarlig sjukdom jämfört med högrisktyper. Begreppet används bland annat inom humant papillomvirus (HPV) där typerna klassificeras utifrån deras koppling till cancer och andra sjukdomar.

Inom HPV används en uppdelning i högrisk- och lågrisktyper baserad på epidemiologiska samband med cancer. Högrisktyper är starkt associerade med cervixcancer och andra cancerformer i det serotintag som infektionen kan orsaka. Lågrisktyper är i huvudregel kopplade till benigna lesioner, som vårtor i könsorganen eller munhålan, och de leder sällan till cancer. De mest kända lågrisktyperna är HPV-typerna 6 och 11, vilka står bakom majoriteten av anogenitala vårtor och ofta förekommer i laryngell papillomatosis. Andra typer som traditionellt anses lågrisk kan bidra till mildare hud- eller slemhinneinfektioner.

Vaccinationer: HPV-vacciner skyddar mot flera typer, inklusive både hög- och lågrisktyper. Den fyrvalenta vaccinen täckte 6, 11, 16 och 18, medan den nyare 9-valenta vaccinen också omfattar ytterligare högrisktyper som 31, 33, 45, 52 och 58.

Tillämpningar: I cervixcancerscreening används ofta testning för högrisk-HPV för riskbedömning, medan lågrisktyper vanligtvis inte används som indikator för cancerrisk men kan bidra till diagnostik av kliniska tillstånd kopplade till vårtor och benigna lesioner. Begreppet kan även tillämpas i andra smittosamma sjukdomar där olika typer har olika risknivåer.