Läsmetod

Läsmetod är ett övergripande begrepp för de strategier och metoder som används för att undervisa läsning. Den beskriver hur elever lär sig avkodning, ordigenkänning, ordförråd, läsförståelse och läsflyt samt hur de utvecklar lässtrategier och ett självständigt läsande.

En grundläggande uppdelning inom läsmetoden rör fonemisk medvetenhet och avkodning i kombination med ordkunskap och läsförståelse. Målet är att läsningen blir snabb och automatisk, så att uppmärksamheten kan ägnas åt innehållet och förståelse.

Vanliga tillvägagångssätt inkluderar fonemiskt baserade metoder som fokuserar på ljuden i ord och hur de kombineras (syntetisk och analytisk fonetik), hel-läsning eller helhetstänkande samt en balanserad läsundervisning som blandar direkt instruktion med omfattande läsning. Moderna sammanhang förespråkar ofta strukturerad läsundervisning: explicit, systematisk undervisning i ljud-läsrelationer och lässtrategier.

Praktisk tillämpning innefattar användning av decodabla texter under de tidiga faserna, kontinuerlig bedömning av framsteg och anpassning av undervisningen till elevens behov, inklusive stöd för elever med läsrelaterade svårigheter genom särskilda insatser.

Läsvetenskaplig forskning betonar vikten av tydlig instruktion följt av att elever får tillgång till meningsfullt innehåll och utvecklar skriftlig förståelse. Kritiska röster pekar på att överbetonad fokus på en enskild metod kan hindra läsglädje och språklig bredd, och att undervisningen bör vara kulturellt relevant och inkluderande.

Se även: läsförståelse, avkodning, fonemisk medvetenhet, decodering, strukturerad läsundervisning.