Luktvävnad

Luktvävnad är en specialiserad slemhinna i näshålan som möjliggör luktuppfattning. Den är belägen i näshålans övre del, på taket nära cribriform plate, och fungerar som gränssnitt mellan luftens luktämnen och det centrala nervsystemet.

Vävnaden består av tre huvudcellstyper: luktförmedlande neuroner (olfactory receptor neurons, ORNs), stödjeceller (sustentacular cells) och basalceller som fungerar som stamceller. ORNs är unipolära neuroner vars dendrit sträcker sig mot slemhinnan och slutar i tätt packade cilier där luktreceptorerna finns. Stödjecellerna ger näring och stöd samt hjälper till att upprätthålla miljön i epitelet. Basalceller delar sig kontinuerligt och ger upphov till nya ORNs och stödjeceller under hela livet.

Funktionen består i upptaget av luktmolekyler från mucus, som produceras av Bowmans körtlar. Luktreceptorerna är G-proteinkopplade och aktiverar en cAMP-kaskad som öppnar jonkanaler och generar en aktionspotential i ORN. Dessa neuroners axon passerar cribriform plate och bildar luktnerven som når olfaktorbulben, där synapser sker i glomeruli med mitral- och tuftedceller som vidare projekterar till luktbearbetande hjärnområden.

Luktvävnaden har stor regenerativ förmåga: basalceller differentierar kontinuerligt till nya ORNs, vilket gör att luktsinnet ofta återhämtar sig efter skada. Med åldern eller vid allvarlig skada kan luktförmågan minska, och olika sjukdomstillstånd kan påverka epitelets funktion.