Lufttorka

Lufttorka, eller lufttorkning, är processen att avlägsna fukt från ett material genom exponering för omgivande luft utan tillförd värme. Metoden används i många sammanhang, bland annat för kläder som hängs upp att torka, för bevarande av livsmedel och för torkning av trä och vissa färg- eller beläggningsprodukter. Tät luftfuktighet, temperatur och ventilation påverkar hur snabbt fukten avlägsnas.

Användningsområden

Inom hushållet är lufttorkning vanligt för kläder och textilier, där torkning sker på galgar, torkställningar eller utomhus. Inom livsmedelsbevaring används lufttorkning för kryddor, örter, svamp och vissa fisk- eller köttprodukter, där låga vattenaktiviteter bidrar till längre hållbarhet. Inom träindustrin lufttorkas färska träbitar innan de vidare behandlas; tiden varierar med träslag och tjocklek och resulterar i ett lägre fuktinnehåll än vid färskt material. Lufttorkning används också i vissa färg- och beläggningsprocesser där övergången från vätska till fast form sker genom exponering för luft.

Process och faktorer

Hastigheten på lufttorkning beror på materialets yta och volym, luftflöde, temperatur och relativ luftfuktighet. God ventilation och ökad yta (t.ex. upphängning eller uppdelning i tunna skivor) ökar torkningen. Solljus kan ibland förkorta tiden, men kan ske skador på färger, näringsämnen eller färgämnen. Risker inkluderar mögel och dålig lukt vid fuktiga eller dåligt ventilerade miljöer.

Fördelar och begränsningar

Lufttorkning är energisnål jämfört med mekanisk torkning eller uppvärmning, men processen är oftast längre och kan kräva kontroll av miljön för att undvika skador eller försämrad kvalitet.

Se även: torkar, utrymmen för torkning och konditionering av trä.