Luftrötter

Luftrötter är specialiserade luftförande rötter som ofta växer ovanför markytan eller vattenytan hos växter som lever i syrefattiga miljöer. De utvecklas ur rotsystemet och har som huvuduppgift att förbättra gasutbytet när marken är vatten- eller slamfylld.

De består ofta av kolonnformade eller knubbiga utskott som sticker upp eller ut från roten och har porösa ytor eller lenticeler som tillåter diffusion av luft. Denna anpassning kallas ofta pneumatoporer och är särskilt vanlig hos mangroveträd i tropiska och subtropiska kustmiljöer, exempelvis Arvicerennia, Rhizophora och Laguncularia, samt hos andra våtmarksarter.

Förekomsten är särskilt betydande i mangroveskogar och andra våtmarker längs tidvattenzoner där sedimenten är vattenmättade och syrehalten låga. Förutom att underlätta gasutbytet bidrar luftrötter ofta till växternas stabilitet i mjuka substrat och kan påverka den lokala habitatstrukturen genom att erbjuda livsmiljöer för olika organismer.

Hot och bevarande är kopplade till våtmarksavverkning, urbanisering och klimatförändringar. Förlust av mangroveskogar och andra syreutsatta miljöer minskar förekomsten av luftrötter och påverkar de ekosystemtjänster de tillhandahåller, såsom kustskydd, biologisk mångfald och kolinlagring. Forskning och restaurering av våtmarker är centrala för att skydda denna anpassning och dess ekologiska betydelse.