Luftfartygets

Luftfartyget är ett svenskt ord som täcker farkoster som kan flyga i jordens atmosfär, såsom flygplan, helikoptrar och luftballonger. Luftfartygets genitivform används för att ange ägande eller relation, till exempel luftfartygets motor eller luftfartygets underhåll.

Typindelning

Fasta vingar används av flygplan som genererar lyftkraft genom form och fart. Rotorbaserade fordon som helikoptrar får lyft och manövrering genom roterande blad. Lättare än luft-farkoster, såsom ballonger och luftskepp, flyger tack vare buoyant kraft i kombination med kontroll av atmosfäriskt tryck och temperatur. Det finns även hybrider och nya konfigurationer som kombinerar olika principer för arbete i luft.

Konstruktion och huvudkomponenter

Gemensamma komponenter hos luftfartyget inkluderar farkropp (farkroppens struktur och passagerarutrymme), vingar eller rotorblad, ett framdrivningssystem, landningsställ samt olika styr- och kontrollsystem som möjliggör manövrering i tre dimensioner. Materialval och aerodynamisk design påverkar prestanda, bränsleförbrukning och säkerhet.

Användning och reglering

Luftfartygets användning sträcker sig över kommersiell och privat flygning, transport av personer och gods, räddningstjänst och forskning. Civil luftfart regleras av nationella myndigheter och internationella regelverk; i Sverige handlar det huvudsakligen om Transportstyrelsen och samarbetet med Europeiska unionen genom EASA. Säkerhet, utbildning och övervakning är centrala delar av verksamheten.

Historia

Flygets historia präglas av utveckling från tidiga ballonger till dagens jetdrivna och avancerade farkoster. Innovationer inom aerodynamik, material, motorer och flygsäkerhet har successivt utökat luftfartygets kapacitet och räckvidd samt ändrat hur samhällen organiserar transport och forskning.