Ljusfasthet

Ljusfasthet, eller ljusbeständighet, är egenskapen hos ett material att motstå färgförändring eller degradering när det utsätts för ljus över tid. Den gäller pigment och färgämnen i konstverk, färger, lacker, plast, textilier och papper. Effekterna av ljusexponering beror på vilken våglängd som dominerar, ljuskvalitet, intensitet, exponeringstid samt miljöfaktorer som temperatur och fuktighet. UV-strålning är särskilt skadlig för många färgämnen.

Bedömning och standarder: Ljusfasthet mäts ofta genom accelererade åldringstester i laboratorier med artificiella ljuskällor som xenon-arc eller UV-lampor. Resultatet bedöms vanligtvis som förändringar i färg eller undertextur och anges som ΔE-värden samt på en ljusfasthetsskala. Den mest använda referensen i textilier är Blue Wool Scale (BWS) som ofta anges från 1 till 8 där högre tal innebär bättre ljusfasthet. För olika material finns internationella standarder och riktlinjer, exempelvis ISO 105-serien för färgfasthet hos textilier samt andra ISO/ASTM/CEN-standarder för olika materialgrupper.

Användning och bevarande: Vid produktutveckling väljs färger och legeringar med lämplig ljusfasthet beroende på exponering. Inomhusbruk kräver ofta lägre ljusfasthet än utomhusmiljöer. För bevarande av kulturarv och konstverk krävs skydd mot starkt ljus och användning av UV-filter samt kontrollerad belysning och periodisk övervakning.

Förbättring: Ljusfasthet kan förbättras genom pigmentval, bindemedel och tillsatsmedel som UV-stabilisatorer samt genom läggning av skyddande ytskikt som fördröjer UV-ljus.