Litiumföreningar

Litiumföreningar, eller litiumkemi, avser ämnen där litium (Li) är ett av de grundläggande elementen. Litium har den lägsta atomvikten bland alkaliska metaller och är därför mycket reaktivt. Det bildar därför både oxider, sulfat, fosfat och halogenider, samt organiska föreningar där litium fungerar som en stötdämpare eller katalysator. De vanligaste litiumföreningarna är litiumhydroxid (LiOH), litiumklorid (LiCl), litiumbikarbonat (LiHCO3) och litiumgypsum (Li2SO4).

Färderna av litiumföreningar varierar mycket i fysisk egenskap. Litiumhydroxid och litiumklorid är lösliga i vatten och reagerar med fukt för att bilda oxider. Å andra sidan är litiumbikarbonat ofördelbar hemmet och används ofta i bakning och i medicinska tillämpningar som antacida. Litiumförekommer också i litiumjonbatterier, där LiCx-y (lägesbaserad litiumkisel) spelar en central roll för den elektriska lagringen. På grund av det starka elektrostatisk trycket i litiumjoner har litiumföreningar också utnyttjats i industriella processer som katalys för polymerisation och som additiv i exempelvis kakel och keramik.

Litiumkemi är inte bara tekniskt men intressant även biokemiskt. I cellers nerv- och muskelfunktioner reglerar litiumjonernas rörlighet signalöverföringen som en metabolisk modul. Därför har litiumbikarbonat i kryptonebuling ett välkänt psykiatriskt läkemedelsfält och används främst vid behandling av bipolär sjukdom. Sel det är viktigt att hantera litiumföreningar med försiktighet eftersom höga koncentrationer kan vara giftiga och de kan vara brandfarliga i vissa former.