Linuxkärnan

Linuxkärnan är kärndelen i Linux-baserade operativsystem och fungerar som gränssnittet mellan hårdvara och mjukvara. Den hanterar resursfördelning, processschemaläggning, minneshantering, I/O och drivrutiner, samt kommunikation mellan processer. Den är central för hur program och användare når hårdvara och systemen körs.

Historik: Linuxkärnan började 1991 av Linus Torvalds som ett fritt, Unix-liknande kärnsystem och har sedan dess utvecklats av en stor öppen källkods-gemenskap. Den licensieras huvudsakligen under GNU General Public License version 2 (GPLv2); delar av projektet kan använda andra licenser. Utvecklingen sker i ett öppet arbetsflöde där tusentals bidragsgivare bidrar regelbundet.

Design och arkitektur: Kärnan är monolitisk men stödjer lastbara moduler, vilket gör att funktioner kan laddas och tas bort vid behov. Den stödjer många arkitekturer, inklusive x86, ARM, MIPS, POWER och RISC-V. Viktiga komponenter inkluderar Virtual File System (VFS), processhantering, minneshantering, nätverk samt kommunikationsmekanismer som namespaces och cgroups. Den sömlösa integrationen mellan kärnfunktioner gör att Linux används i allt från små inbyggda enheter till stora servrar.

Utveckling och distribution: Källkoden lagras och byggs via kernel.org. Utvecklingen sker i Git, med Linus Torvalds som huvudmaintainer och många subsystemansvariga. Nyare versioner släpps regelbundet och distributionsleverantörer anpassar kernelpaket med patchar och stöd för sina produkter, ofta med långsiktigt stöd (LTS).

Licens och samhällspåverkan: GPLv2-licensen är grundläggande för öppenhet och bidragsgivning. Linuxkärnan används i majoriteten av servrar, arbetsstationer och inbyggda system och är även basen i Android samt mycket molninfrastruktur.