Likviditetslinjer

Likviditetslinjer are pre-approved funding arrangements that allow a borrower to draw funds up to a specified limit as needed to meet short-term liquidity needs. They are a common tool in treasury management for both corporations and financial institutions to smooth working capital gaps and bridge timing mismatches between cash inflows and outflows.

Typiskt kan likviditetslinjer delas in i externa och interna former. Externa linjer inkluderar revolverbara kreditfaciliteter, stående kreditlinjer, övriga kreditfaciliteter och ibland garantier eller rembursförbindelser. Interna linjer kan uppstå genom kontantpooling, interkoncernlån eller andra interna finansieringsarrangemang. Linjerna kan vara committed, där långivaren förbinder sig att tillhandahålla medel upp till en viss gräns, eller uncommitted, där tillgång till medel är mer beroende av långivarens beslut.

Viktiga egenskaper är teckningsbarhet och maximal kreditlimit, löptid, hur snabbt medel kan tas ut (drawdown mechanics), kostnader (ränte- och uppläggningsavgifter), samt eventuella finansiella covenants eller andra villkor. Användningen kan ske via olika instrument som kreditlinjer, överkredit, remburs eller kontantlån.

Fördelarna är ökad finansiell flexibilitet, tydlig finansieringsplan för kortsiktiga behov och minskat likviditetsrisk. Begränsningarna inkluderar kostnader när linjen inte används, beroende av långivarens fortsatt vilja att tillhandahålla medel, samt behov av aktiv risk- och kostnadshantering för att undvika över- eller underutnyttjande.

I praktiken ingår likviditetslinjer ofta i en företags eller institutions övergripande likviditetsriskhantering och används i scenariostyrda tester och i dagliga kassaflödesplaner.