Leopoldmanövrarna

Leopoldmanövrarna är en serie av fyra palpationsmanövrar som används i obstetriken för att bedöma fostrets läge, presentation och position genom bukväggen. Metoden är icke-invasiv och utförs vanligen hos gravida i sen graviditet eller vid inskrivning i förlossningen.

Metoden utvecklades av den tyske obstetrikern Christian Gerhard Leopold på 1800-talet. De fyra manövrarna har distinkta syften: det första greppet (fundusgreppet) identifierar vilken fosterdel som ligger i uterina fundus; det andra greppet (sidogreppet) bedömer var fosterets rygg respektive de små extremiteterna är belägna; det tredje greppet (Pawliks grepp) avgör vilken del som presenterar vid bäckeningången; det fjärde greppet (pelvisgreppet) uppskattar graden av engagement och presentationens förhållande till bäckenöppningen.

Leopoldmanövrarna används för att komplettera anamnes och auskultation, planera förlossningsläge och behov av ytterligare undersökningar. Metoden är beroende av undersökarens erfarenhet och kan begränsas av moderns kroppskonstitution, mängd fostervatten, uterin aktivitet eller placentation. Ultraljud erbjuder högre noggrannhet men palpation kvarstår som ett snabbt och användbart kliniskt redskap. Dokumentation bör ange fynd kring läge, presentation, fetal ryggsida och eventuellt engagemang.