Legitimiteten

Legitimiteten är uppfattningen att en makt eller en ordning har rätt att existera och utöva auktoritet. Den bygger på laglighet, moraliska principer och ofta samtycke från medborgarna. Legitimitet skiljer sig därmed från ren styrka: ett system kan vara effektivt utan att upplevas legitimt.

I politisk och sociologisk teori är tre klassiska källor till legitimitet enligt Max Weber traditionell, karismatisk och legal-rational auktoritet. Moderna synsätt betonar även normativ legitimitet – när regler och institutioner upplevs som rättvisa – och legitimitet som bygger på öppenhet, ansvar och effektiva resultat.

Praktiskt märks legitimitet i hur frivillig compliance, rättsstatens auktoritet och offentlig förtroende fungerar. Mäts ofta genom opinion, följsamhet mot lagar, och stöd för beslut. Organisationer bygger legitimitet genom transparens, konsekvent reglerapplikation och ansvarstagande.

Legitimiteten kan ifrågasättas och förändras när samhällsvärderingar skiftar eller när makt missbrukas. Globalisering och internationella institutioner kan både förlänga och underminera statlig legitimitet. En viktig distinktion är de jure (laglig) och de facto (faktiskt upplevd) legitimiteten.

Ordet härstammar från latin legitimus, "laglig, rättmätig". I svensk och internationell kontext används legitimiteten inom statsvetenskap, sociologi och rättsvetenskap för att analysera varför samhällen accepterar eller ifrågasätter auktoriteter.