Laktatterskelen

Laktatterskelen är ett centralt begrepp inom idrottsfysiologi som beskriver den träningsintensitet vid vilken koncentrationen av laktat i blodet börjar öka snabbare än kroppen kan eliminera den. Den markerar en övergång från främst aerob metabolism till ökad anaerob metabolism under arbete. Vid intensiteter under laktatterskelen hålls laktatnivåerna relativt låga, medan de vid eller över tröskeln ökar och bidrar till tidigare trötthet.

Intensiteten vid laktatterskelen uttrycks ofta som en andel av VO2max eller som arbetsbelastning i watt eller procent av max. Laktatterskelen bestäms vanligtvis genom ett gradvis ökande belastningstest där blodlaktat tas vid olika nivåer av arbete. En vanlig definition är OBLA (onset of blood lactate accumulation), ofta satt vid cirka 4 mmol/L. Andra begrepp är LT1 och LT2, där LT1 är den första ökningen i laktat och LT2 den kraftigare ökningen.

Användning i träning: Att träna kring eller strax under denna punkt kan förbättra uthålligheten genom ökat laktatborttagande och förbättrad oxidativ kapacitet samt fettmetabolism. Träningsprogram byggda kring laktatterskelen används ofta inom långdistans-, triathlon- och rehabiliteringsidrott.

Faktorer som påverkar: Individuell variation, testmetod, kost, vätske- och elektrolytstatus, temperatur samt träningsstatus kan påverka lokationen av laktatterskelen. Det är viktigt att använda en konsekvent metod och följa utvecklingen över tid snarare än att jämföra mellan olika personer.