Lagringstidsbegränsningen
Lagringstidsbegränsningen, eller principen om begränsad lagring av personuppgifter, är en central bestämmelse inom EU:s dataskyddslagstiftning och den svenska tillämpningen av den. Den innebär att uppgifter inte får sparas längre än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka de samlades in eller senare behandlades. När ändamålen uppnåtts ska uppgifterna raderas, återkategoriseras eller göras omotillgängliga.
Enligt den grundläggande principen får personuppgifter inte behållas längre än nödvändigt. I praktiken krävs därför tydliga
Tillvägagångssättet kräver dokumentation och ansvarsskyldighet hos den som behandlar uppgifterna. Organisationer bör upprätta lagringspolicyer eller retention
Relation till rättigheter: registrerade har rätt att få uppgifter raderade när de inte längre är nödvändiga,