Kärnlogiken

Kärnlogiken är ett begrepp som används inom logik och teoretisk datorvetenskap för att beskriva den grundläggande logiska ramen i ett system, det vill säga de primära reglerna för giltigt resonemang och hur bevis byggs upp inom en domän.

Termen betecknar ofta kärnan i en teori eller ett språk—det som skiljer dess grundläggande inferensregler från mer perifera eller kontextberoende principer. I diskussioner om formella språk, programvaruverifiering eller kunskapsrepresentation används kärnlogiken för att avgränsa vad som räknas som giltig slutsats.

En kärnlogik kännetecknas vanligtvis av ett uppsättning axiom och inferensregler, till exempel i satslogik eller första ordningens logik, samt regler för bevisföring (naturlig deduktion, sequent calculus och liknande). Den definierar sanning, härledning, konsistens och ofta beslutbarhet.

Användningsområden finns inom matematik, programverifiering, kunskapsrepresentation och artificiell intelligens, där man vill ha en tydlig och ofta maskininterpretabel grund för resonemang.

Inom ämnet diskuteras ofta huruvida kärnlogiken bör vara strikt eller om den ska tillåta varianter som paraconsistent logik eller intuitionistisk logik, beroende av hur man behandlar osäkerhet, överlappande bevis eller olika semantiska tolkningar. I praktiken utvecklas begreppet allteftersom nya insikter ger alternativa ramverk.