Käkpositionen

Käkpositionen är den rumsliga relationen mellan överkäken och underkäken, särskilt hur tänderna möts och hur käkarna vilar och rör sig under funktion. Denna position är dynamisk och påverkas av muskler, käkledens struktur och tandslutningar. Inom tandvården används begreppet ofta när man planerar restaureringar, ortodonti och protetik samt vid bedömning av käkproblem.

Viktiga begrepp är centrisk relation (CR), den kopplade positionen där kondylerna i glenoidalfossorna är placerade i den mest anteriora-superiora delen av leden, oberoende av tandslutning. Centric occlusion (CO) är ocklusionsläget där tänderna har kontakt i största möjliga tydning; i många patienter sammanfaller CR och CO, men de kan skilja sig åt. Maximal intercuspation (MI) avser den sammanlagda tändkontakten i bettet, och MI kan vara skilt från CO eller CR i vissa fall. Den typiska relationen mellan CR och CO används ofta som referens vid rekonstruktion av bett och vid protetiska behandlingar.

Bedömning och tillämpningar: Kliniker registrerar käkposition och ocklusion med bettregistreringar, ansiktsbow/facebow överföring till en artikulator och/eller kliniska tester av funktion. Röntgenbilder som panoramaröntgen eller CBCT kan stödja tolkningen av käkledens position och tändernas relation. Målet är ofta att uppnå en harmonisk belastning av tänder och käkled, undvika occlusal överbelastning och skapa stabila protetiska eller ortodontiska lösningar.

Käkpositionen är central för diagnos och behandling i tandvård och anknyter till begrepp som ocklusion, käkfunktion och temporomandibulär hälsa.