Kvävehalten

Kvävehalten, eller N-halt, är mängden kväve i ett ämne eller prov och anges vanligtvis som viktprocent eller som koncentration per volym. I jord, växter, livsmedel och vatten används kvävehalten som mått på näringsinnehåll, näringsstatus eller kvalitet.

I jordbruket används kvävehalten för att bedöma tillgången på kvävenäring och att styra gödslingen. Höga N-halter kan öka avkastningen men också öka risken för näringsförluster genom avrinning eller läckage och därigenom bidra till övergödning i vattendrag. I livsmedel används kvävehalten ofta för att uppskatta proteininnehåll, eftersom kväve återges till proteinsammansättningen med en omvandlingsfaktor.

Enheter och former av kväve varierar beroende på material. I fasta material anges N vanligtvis som percent N, eller som mg N per gram. I vatten mäts ofta N som mg N per liter i formerna nitrat-nitrogen (NO3-N), ammonium-nitrogen (NH4-N) eller som totalt kväve (TN). Inom laboratorieanalys används olika metoder beroende på form och mål, till exempel total Kjeldahl-nitrogen (TKN) eller totalkväve med förbränningsmetoden (Dumas) för TN.

Många metoder bygger på att särskilja organisk vävnad och oorganiskt kväve eller på att mäta specifika kväveformer som NO3-N och NH4-N. I livsmedelsprotein används ofta faktorn cirka 6,25 för att omvandla N-halt till proteininnehåll.

Miljö- och regleringsaspekter är centrala eftersom kvävehalten påverkar mark- och vattenkvalitet. Överskott på kväve kan leda till övergödning och algblomningar. Dricksvatten har ofta gränsvärden för nitrat- och nitritnivåer, exempelvis omkring 50 mg NO3-N per liter i många regelverk.