Kunskapsrelationer

Kunskapsrelationer är de relationer genom vilka kunskap skapas, valideras, sprids och tillämpas inom och mellan olika aktörer, såsom forskare, yrkesverksamma, företag, myndigheter och samhällen. Begreppet används inom områden som kunskapsstyrning, sociologi av kunskap och informationsvetenskap för att analysera hur kunskap produceras i sociala sammanhang och hur den förankras i praktik och policy. Kunskapsrelationer omfattar både formellt organiserade nätverk och informella samarbetsrelationer och kan verka över olika skalor, från lokala arbetslag till internationella forskningssamarbeten.

Viktiga komponenter är aktörer, nätverk, institutionella ramverk och de praktiker där kunskap produceras och används. Mekanismerna som kopplar aktörer samman inkluderar kommunikation, gemensamt problemlösande, ömsesidigt förtroende och incitamentstrukturer. Tre dimensioner brukar ofta särskiljas: kognitivt innehåll (vad som anses kunskap och hur den tolkas), sociala relationer (tillit, status och inflytande) och institutionella kontexter (policy, regler, finansiering).

Man kan tala om flera typer av kunskapsrelationer: mellan individer (kollegialt samarbete), mellan organisationer (forskning och utveckling i samarbete mellan universitet och näringsliv) samt över samhällsfärer (koppling mellan forskning, politik, offentlig förvaltning och medborgardeltagande). Metoder för att studera dem inkluderar social nätverksanalys, etnografi, intervjuer och bibliometri. För praktisk betydelse är kunskapsrelationer centrala för kunskapsöverföring, innovationssystem och lärande organisationer samt frågor om jämlikhet och tillgång till information.