Kulturarvsvård

Kulturarvsvård är de åtgärder och aktiviteter som syftar till att bevara och tillgängliggöra kulturarvets tillgångar för nuvarande och kommande generationer. Begreppet omfattar både materiellt kulturarv — byggnader, fornlämningar, arkiv, museisamlingar och landskap — och immateriellt kulturarv som traditioner, hantverk, språk och lokalsamhällets berättelser.

Praktiken inkluderar förebyggande bevarande, dokumentation, konservering och underhåll samt restaurering när så krävs. Den syftar till att behålla kulturarvets äkthet och sammanhang, samtidigt som det görs tillgängligt och relevant för dagens samhälle. Klimat- och miljöanpassning samt riskhantering utgör viktiga delar av arbetet.

I Sverige styrs kulturarvsvård av nationella myndigheter och regionala och lokala tillsynsorgan. Riksantikvarieämbetet koordinerar och ger sakkunnigt stöd, medan länsstyrelser och kommuner ansvarar för lokala planeringsarbete, skydd av kulturminnen och bevarandeprogram. Lagstiftning som rör kulturarvets skydd skapar ramarna för beslutsfattande och förvaltning samt rättigheter och skyldigheter för ägare av kulturarvsmaterial och byggnader.

Arbetet bygger på inventering, registrering och dokumentation i databaser, ofta i samarbete mellan myndigheter, museer, kyrklig förvaltning, fastighetsägare och forskarsamhället. Åtgärderna kan innefatta konservering, restaurering, åtgärdsprogram och regelbunden skötsel.

Genom kulturarvsvård bevaras kunskap om våra historiska miljöer och processer, möjliggörs forskning och undervisning samt främjas en hållbar kulturmiljö i samhället.