Kryotekniken

Kryotekniken är forskningen och tillämpningen av teknik och fenomen vid mycket låga temperaturer. Den omfattar produktion, lagring och användning av kylda medier samt konstruktion av kylsystem och isoleringslösningar som fungerar i kryogena förhållanden. Temperaturen används ofta som referensgräns ned mot cirka −150 °C (123 K) eller lägre.

Vanliga tekniker och komponenter inkluderar kryogeniska vätskor som flytande helium, flytande kväve och flytande väte; avdunstnings- och ventilsystem, cryostater och dewar-flaskor, samt isoleringslösningar som vakuumisolation och multilagerisolering (MLI).

Användningsområden inkluderar magnetisk resonanstomografi (MRI), där supraledande magneter kräver låga temperaturer; forskning inom partikelfysik och kvantteknik; rymd- och flygteknik som ofta utnyttjar cryomagneter och avancerad isoleringsteknik; kryokonservering av biologiska prover och kryosurgery; samt produktion och lagring av flytande gaser för industriell användning.

Historien går tillbaka till 1800-talet, då lågtemperaturforskning lade grunden för området. År 1908 producerade Heike Kamerlingh Onnes först flytande helium, och 1911 uppmärksammade han supraledning. Dessa milstolpar lade grunden för modern kryoteknik. Framtida utveckling inom området fokuserar på mer effektiva kylsystem, bättre isolering och bredare användning inom kvantteknik, medicin, energi och industri.