Kraschfrekvens

Kraschfrekvens, ofta använd inom finans och riskhantering, är ett mått på hur ofta plötsliga och stora nedgångar i en tidsserie uppstår. I praktiken beskriver det antalet krascher per tidsenhet, till exempel per månad eller per år. En krasch definieras vanligtvis av ett kriterium som anger hur stor prisrörelsen måste vara för att räknas som en krasch, till exempel en nedgång på minst 10 procent inom en kort tidsram eller en viss drawdown från en tidigare topp. Valet av tröskel och tidsfönster avsevärt påverkar den uppmätta frekvensen.

Beräkning och modellering: för att uppskatta kraschfrekvens räknar man antalet krascher i en historisk prisserie och dividerar med den totala observationstiden. I ekonomisk teori kan krascher behandlas som en Poisson-process med en intensitet (lambda) som motsvarar frekvensen av händelser per tidsenhet. Mer avancerade modeller använder Hawkes-processer där tidigare krascher ökar sannolikheten för framtida krascher, vilket fångar så kallade kluster av krascher.

Användning: kraschfrekvens används för att bedöma systemrisk, genomföra stresstester och analysera riskkomponenter i portföljer. Den kan också vara relevant vid prissättning av skyddande instrument mot extrema nedgångar och vid jämförelser mellan marknader eller tidsperioder.

Begränsningar: mätningen är känslig för hur man definierar vad som räknas som en krasch, samt för val av datafrekvens och tidsramar. Eftersom krascher är sällsynta händelser kan uppskattningar vara osäkra och påverkas av regimeförändringar eller surviversbias. Relaterade begrepp inkluderar maximum drawdown och tail risk.