Konsolideringsbehandling

Konsolideringsbehandling är en medicinsk term som används för behandling som ges efter en initial framgångsrik induktionsbehandling, med syftet att befästa eller förlänga ett uppnått behandlingssvar och minska risken för återfall. Begreppet förekommer främst inom onkologi och hematologi, men kan också användas i andra behandlingsområden där man skiljer mellan akut initial terapi och efterföljande åtgärder för att stabilisera resultatet.

I cancerbehandling kan konsolideringsbehandling bestå av ytterligare cytostatika, riktad terapi, strålbehandling eller autolog/stamcellstransplantation beroende på sjukdomstyp och patientens tillstånd. Skillnaden mellan konsolidering och underhållsbehandling är ofta tidsaspekten och intensiteten: konsolidering är vanligtvis kortare och mer intensiv medan underhåll är längre och lägre doserad.

Beslut om konsolideringsbehandling baseras på faktorer som tumörtyp, behandlingseffekt efter induktion, patientens ålder och allmäntillstånd samt förekomst av riskmarkörer. Fördelarna kan vara förbättrad sjukdomsfri överlevnad och lägre återfallsrisk, medan nackdelar inkluderar ökad toxicitet, infektioner och påverkan på livskvalitet. Effekt och biverkningar övervakas genom kliniska kontroller, laboratorieprov och bilddiagnostik. Kliniska prövningar och behandlingsriktlinjer hjälper till att avgöra när och vilken form av konsolideringsbehandling som är lämplig.