Kompressionsprov

Kompressionsprov är ett standardiserat test där ett materialprov utsätts för belastning i kompressionsriktningen för att bestämma dess mekaniska egenskaper, främst kompressionstyrka och deformation. Provet används inom bygg- och materialvetenskap samt geoteknik för att bedöma hur material klarar tryckkrafter i praktiska konstruktioner.

Provningsförfarande och former: Provformen och dimensionerna följer gällande standarder, vilket varierar mellan material och region. Vanliga format är cylinder- eller kubformade betongprov samt små prismer eller stänger för trä, keramik och metall. Provet placeras mellan två parallella pressplattor i en belastningsmaskin som ökar trycket med en specificerad hastighet tills provet bryts eller uppnår ett definierat lastnå, samtidigt som last och deformation registreras. Från last–deformationskurvan extraheras parametern kompressionstyrka (maximal last delat med tvärsnittsarean) och, vid behov, elasticitetsmodul från den initiala linjära delen av kurvan.

Standardisering och rapportering: Testmetoder regleras av internationella och nationella standarder, exempelvis ASTM och EN/ISO-åtgärder. Dessa anger provstorlekar, yttre ytbehandling, hur ytan ska jämnas och hur resultaten ska rapporteras, inklusive uppgifterna om provmaterial, fukt, temperatur och ålder vid testen.

Resultat och användning: Kompressionsprov används för att jämföra materialegenskaper, dimensionera konstruktioner, genomföra kvalitetskontroll och stödja forskning och utveckling. Resultaten påverkas av förhållanden som temperatur, fuktinnehåll och tidigare bearbetning. Begränsningar innefattar materialets anisotropi och eventuella defekter som påverkar testets representativitet.