Kolonografi

Kolonografi är en medicinsk bilddiagnostisk metod för att visualisera tjocktarmen (kolon). Genom att distendera tarmen med gas och använda kontrastmedel erhålls röntgen- eller CT-bilder som visar kolonens inre yta och eventuella avvikelser.

Det finns flera typer. Traditionell radiografisk kolonografi används med kontrastmedel och gas, ofta luft eller dubbelkontrast. En modern variant är CT-kolonografi (virtuell kolonografi), där datortomografi skapar 3D-bilder av tjocktarmen. MRI-kolonografi förekommer sällan.

Förberedelserna inkluderar tarmrening, fasta och uppblåsning av tjocktarmen med luft eller koldioxid. Under undersökningen ligger patienten i olika positioner och bilder tas med röntgen eller CT. Efteråt kan man känna uppblåsthet, men återhämtningen är vanligtvis snabb.

Bedömningen görs av en radiolog som letar efter polyper, tumörer, divertiklar och andra avvikelser. Traditionell kolonografi är huvudsakligen diagnostisk och avgör behovet av vidare utredning. Om fynd görs krävs ofta uppföljande koloskopi för bekräftelse och behandling.

Fördelar är att kolonografi är mindre invasivt än koloskopi och ofta utan sedering. Det är också relativt snabbt och ger översikt över hela kolon. Begränsningar inkluderar att vävnadsprov inte kan tas och att CT-kolonografi medför strålning. Vissa små eller platta polyper kan undgå upptäckt.

Användning: Kolonografi används som alternativ vid screening för colorectal cancer när koloskopi inte är möjlig eller önskvärd, eller för utvärdering av symtom som blod i avföring eller buksmärta. Vid misstanke om polyper krävs ofta uppföljande koloskopi.

Historia: Kolonografi växte fram som radiologisk teknik under andra hälften av 1900-talet, med särskilt CT-kolonografi som möjliggjorde virtuell kolonografi.