Klorförbindelser

Klorförbindelser är kemiska föreningar som innehåller klor i molekylen. De delas vanligtvis upp i oorganiska klorider och organiska klorförbindelser. Oorganiska klorider som natriumklorid, kaliumklorid och olika järnklorider används inom bland annat livsmedelsproduktion, vattenbehandling och metallurgi. Natriumklorid är det vanligaste saltet i kosten och används ofta som smakförstärkare och konserveringsmedel, medan kaliumklorid har användningar inom jordbruk och livsmedelsindustri.

Organiska klorförbindelser är föreningar där klor är bundet till kol. Dessa inkluderar klorerade lösningsmedel, klorerade plaster och många syntetiska ämnen. Exempel på välkända klorerade kolväten är kloroform och andra klorerade kolväten samt polyklorerade biphenyler (PCB). Organiska klorförbindelser är ofta relativt stabila och kan bioackumuleras i miljön, vilket gör deras hantering och avfallshantering särskilt viktig.

Användningar och risker: klorförbindelser spelar en betydande roll inom plastproduktion (t.ex. PVC), rengöringsmedel, jordbrukskemikalier och industriprocesser. Samtidigt har många klorerade lösningsmedel och persistenta organiska klorförbindelser visat sig vara giftiga, långlivade och potensiellt cancerframkallande eller hormonstörande. Därför regleras utsläpp, användning och avfall noggrant i internationella avtal som Montrealprotokollet och Stockholmkonventionen. Klarlagda säkerhets- och miljöåtgärder är avgörande vid hantering av dessa ämnen.