Klipbehandling

Klipbehandling är ett samlingsbegrepp för medicinska procedurer som använder klipsar eller klippliknande enheter för att occludera blodkärl, sammanfoga vävnadskanter eller säkra strukturer. Begreppet används inom flera specialiteter och är inte en enda standardprocedur utan ett antal tekniker som anpassas efter det kliniska fallet. Vanliga områden där klippar används är neurokirurgi, kärlkirurgi och abdominal- eller gynekologisk kirurgi.

Principen för klipbehandling är att placera en kirurgisk clip, oftast av metall eller polymer, runt ett kärl eller vid vävnadsgränser för att uppnå permanent eller temporär occlusion eller fästning. Clipsen placeras med mikrokirurgiska instrument och ofta under bildstöd som fluoroskopi, intraoperativ ultraljud eller CT/angiografi för precision. Vissa klips kan tas bort i senare skeden medan andra är avsedda att vara permanenta.

Indikationer varierar mellan disciplin och patientspecifika förutsättningar. Vanliga skäl inkluderar kärltillstängning vid aneurysm, blödningskontroll under kirurgi, förenkling av resektions- eller rekonstruktionssteg, samt säkring av anatomiska strukturer som behövs att hållas samman eller isoleras från blodflödet.

Risker och komplikationer liknar andra kirurgiska ingrepp och kan inkludera infektion, clipmigration eller clipfel, oavsiktlig occlusion av intilliggande kärl, blödning och behov av resektions- eller rehabiliteringsåtgärder. Utfallet beror på plats, indikation och patientens allmänna tillstånd.

Alternativ till klipbehandling innefattar suturtekniker, limning (t.ex. fibrin eller tekniker som används för vessel sealant), eller endovaskulära metoder som avstängning av blodflöde utan externa clips.