Karstlandskapet

Karstlandskapet är ett geologiskt landskap som uppstår i berggrund som är löslig i vatten, framför allt kalksten och dolomit. Det kännetecknas av grottor, sprickor och olika karstfenomen som bildas när berggrunden vittrar och vatten tar sig vägen genom den. I ett karstlandskap kan ytan vara glest och kuperad samtidigt som under jorden finns omfattande grottsystem och underjordiska floder.

Den centrala processen är kemisk upplösning. Surt regnvatten som innehåller kolsyra löser upp karbonatbergarter över långa tidsrymder. Genom denna upplösning bildas grottor och kanaler, och vatten kan rinna långt under jordens yta innan det når en vattenreservoar eller flodsystem. Klippor och jordytan bryts ner i doliner, karrstrukturer och andra ytförändringar som ger ett karakteristiskt, hål- och räfflat landskap.

Vanliga landformer inkluderar doliner (små till stora hål i markytan), grottor och underjordiska floder, karren (ett räfflat, kantigt bergytförhållande) samt polje, stora dalgångar som uppstår mellan karstkanter. Dessa landformer varierar regionalt beroende på bergartens sammansättning och nederbördens mängd.

Hydrologin i karstlandskapet är särskilt unik. Grundvatten rör sig ofta snabbare genom spricknät och underjordiska kanaler än genom porös jord, vilket gör vattenresurserna särskilt sårbara för förorening. Ekosystemen inne i grottor och i underjordiska vattendrag är ofta anpassade och kan vara mycket sköra.

Bevarandet av karstlandskapet är viktigt eftersom det förstås snabbt reagerar på föroreningar och markpåverkan. Turism och utvinning kräver noggrann förvaltningsplanering och skydd av känsliga geologiska och hydrologiska system. UNESCO-områden och nationella naturreservat förekommer i många karstregioner världen över.