Kammarvolymen

Kammarvolymen avser volymen blod som finns i en hjärtventrikelföre när kammaren befinner sig i olika faser av hjärtcykeln. Både vänster och höger kammare har volymer som förändras under diastole och systole, och volymerna används för att bedöma hjärtats pumpfunktion.

Vanliga mått är end-diastolic volume (EDV), end-systolic volume (ESV) och slagvolym (SV). EDV är volymen när kammaren är som mest fylld i diastole, medan ESV är volymen kvar efter kontraktionen i systole. Slagvolymen beräknas som SV = EDV − ESV. Ejection fraction (EF) är SV i förhållande till EDV och uttrycks i procent: EF = SV/EDV.

Vänster kammare står centralt i de flesta kliniska bedömningar av kammarvolymen. Hos friska vuxna ligger EDV ungefär i spannet 110–140 ml, ESV cirka 40–70 ml, vilket ger en slagvolym runt 70 ml och en ejection fraction ungefär 50–70%. Värdena varierar med kroppsstorlek, ålder och kön, samt med den använda mätmetoden.

Fysiologiska och patologiska faktorer kan påverka kammarvolymen kraftigt. Dilaterad kardiomyopati eller hjärtsvikt ökar ofta EDV och ESV, vilket kan försämra pumpfunktionen. Hypertrofi kan minska kammarvolymen. Valvulära sjukdomar som påverkar inflöde eller utflöde mellan kammare och stora kärl ändrar också effektiva volymer.

Bedömning av kammarvolymen sker främst med ekokardiografi (hjärtecho), men kan också göras med hjärt-MRI, CT eller invasiv ventriculografi vid kateterisering.