Järnupptag

Järnupptag är de fysiologiska processer genom vilka organismer tar upp järn från omgivningen eller kosten och gör det tillgängligt för metabolism. Järn är viktigt för bland annat syretransport, energiproduktion och många enzymers funktioner, vilket gör effektiv järnupptag avgörande för hälsa och tillväxt.

Hos människor och andra djur sker huvuddelen av järnupptaget i tunntarmen, särskilt i duodenum. Järn som förekommer som Fe3+ i födan reduceras till Fe2+ av ferrireduktaser som Dcytb. Ferrosjärn transporteras in i enterocyten via DMT1. Hemejärn tas upp genom andra mekanismer med heme-transportörer som HRG-1. Inne i enterocyten lagras en del som ferritin eller frisätts till blodet där järnet binds till transferrin. Järn metabolism regleras av hepcidin, som minskar järnfrisättning från enterocyter och makrofager genom att nedreglera ferroportin. Otillräckligt järn leder till järnbristanemi; överskott kan orsaka järnöverskottssjukdomar.

Hos växter finns två huvudstrategier. I icke-gräs (Strategy I) reduceras Fe3+ till Fe2+ i rötterna och jern upptas av transportörer som IRT1; aluminium- och zinktransportörer kan också delta. Gräs växter följer Strategy II med utsöndring av phytosider (till exempel mugineinsyra) som bildar Fe3+-komplex som tas upp av YSL/YS-transportörer. Järn lagras och mobiliseras i ferritin och avancerad reglering av upptaget sker i relation till jordens pH och näringstillgång.

Kliniskt och agrikulturellt har järnupptag stor betydelse: brist påverkar blodbildning och energi, medan jordbruket arbetar med att förbättra växters järnupptag i lånära jordmåner och sura miljöer.

---