Järnmetaller

Järnmetaller, eller järnbaserade metaller, är metaller som huvudsakligen innehåller järn. Den största gruppen består av järnbaserade legeringar, där råjärn, stål och gjutjärn är dominerande. Råjärn produceras i masugnar och har hög kolhalt; det används sällan i sin rena form på grund av låg duktilitet. Gjutjärn har ännu högre kolhalt och innehåller grafit som ger god gjutbarhet men lägre seghet. Stål kännetecknas av lägre kolhalt och ofta tillsatta legeringsämnen som krom, nickel eller vanadin, vilket ger olika mekaniska egenskaper för konstruktion och verktyg. Rostfritt stål är en undergrupp som innehåller krom—ofta minst 10,5 procent—och ibland nickel eller molybden, vilket bildar ett passivt skydd mot korrosion.

Egenskaper: Järnmetaller är generellt starka och har hög densitet. De är magnetiska i praktiken och deras korrosionsbenägenhet varierar; järn rostar vid exponering för fukt och syre. Rostfria legeringar motstår korrosion bättre tack vare kromoxidskiktet. Däremot kan även rostfritt stål angripas av vissa miljöer, och värme och belastning påverkar dess egenskaper.

Bearbetning och användning: Järnmetaller bearbetas genom smidning, valsning, svetsning och värmebehandling. Produktionskedjan innefattar ofta smältning och raffinering till olika ståltyper samt efterföljande värmebehandling för att uppnå önskade mekaniska egenskaper. Användningen är bred och omfattar bygg, fordonsindustri, verktyg, maskiner och infrastruktur.

Återvinning: Järnmetaller är mycket återvinningsbara; skrot används ofta som råvara och återvinningen bidrar till lägre energiförbrukning och minskat materialuttag.