Jordfuktighetsdata

Jordfuktighetsdata avser information om markens vatteninnehåll, vanligtvis uppmätt som volumentell fuktighet i olika djup samt jordens vattenpotential. Daten kan samlas in lokalt i fält med in situ-sensorer eller hämtas som fjärrmätt data på regional eller global skala. Jordfuktighetsdata används inom flera områden, bland annat jordbruk, hydrologi och klimatforskning, för att studera vattentransport i marken, växttillgång på vatten och samband till väderförhållanden över tid.

Metoderna för att få jordfuktighetsdata är varierade. In situ-sensorer som tidsdomän reflektering (TDR) och kapacitansbaserade sensorer ger volumentell fuktighet vid specifika djup, ofta exempelvis 5, 20 eller 50 cm. Andra tekniker inkluderar neutronprobe och andra fuktmätningar som kan ge olika djup. Fjärrmätning från satelliter och flyg används också, där sensorer är baserade på passiv radiometri eller aktivt radar-/SAR-signalavkänning. Data lagras vanligtvis i enheter som m3/m3 eller procent, med uppgifter om plats, djup, tidsstämpel och jordart. Vanliga filformat inkluderar netCDF, HDF5 och CSV, tillsammans med metadata enligt standarder som ISO 19115.

Användningarna av jordfuktighetsdata är breda. De stödjer bevattningsstyrning, tork-utvärdering och övervakning av jordens vattenstatus, samt används i hydrologiska modeller och klimatmodeller för att uppskatta markvattenbalans, avdunstning och grundvattenpåverkan. Kvalitet och tillförlitlighet påverkas av sensorfel, temperaturkänslighet, markens heterogenitet och salinitet; därför krävs kalibrering, validering och tydlig metadata. Tillgången till öppna dataportaler har ökat möjligheterna till bred användning och dataintegration.