Istörning

Istörning är ett svenskt begrepp som beskriver störningar som orsakas av närvaro eller rörelse av is. Ordet består av is och störning. Användningen spänner över meteorologi, hydrologi, civilingenjörsvetenskap och energisektorn och avser störningar som uppstår i samband med isbildning, isläggning eller isrörelse.

Inom meteorologi kan istörning avse händelser där is samlas på ytor som kraftledningar, vägar eller flygplansytor, vilket minskar funktion eller orsakar fel. Inom hydrologi och glaciologi syftar termen till störningar i isens rörelse eller täckning i floder, sjöar och hav, till exempel isläggningar, isspridning eller förändringar i isens flöde.

Orsaker och mekanismer inkluderar frysande nederbörd, isbildning på konstruktioner, rörelse hos packis eller flytande isflak samt cykler av frysning och tinning som utsätter konstruktioner för upprepade belastningar. Vissa klimat- och väderförhållanden ökar istørningens intensitet och varaktighet.

Konsekvenserna är mångfacetterade: elavbrott på grund av isbelagda ledningar, förseningar eller stopp i transporter, skador på byggnader och infrastruktur samt ökade underhålls- och saneringskostnader. Ekologiska effekter kan uppstå genom förändrade livsmiljöer och flödesregimer.

Förebyggande åtgärder innefattar design som tål islaster, användning av anti‑icing och de‑icing-tekniker, uppvärmning eller isolering av kritiska komponenter samt väderprognoser och övervakning som möjliggör tidig åtgärd och snabba insatser.

Se även: isstorm, isbildning, isflak, isrörelse.