Isoleringsrum

Isoleringsrum, ofta kallat isolationsrum, är en typ av rum avsett att isolera människor, material eller utrustning för att minska spridningen av infektioner eller kontaminering. Inom hälso- och sjukvård används isoleringsrum främst för patienter som misstänks ha eller har bekräftats smittsamma sjukdomar. Beroende på patogenens överföringssätt kan rummet utformas för luftburen isolering eller kontaks-/droppisolering. Utformningen betonar kontroll över luftflöde, renhet och yttre kontakter.

Kärnfunktioner och utformning:

- Privatrum eller enkelrumslösning med egen ingång eller via en anterum

- Dörrar och väggar av tätfattiga, icke-porösa material som är lätta att rengöra

- Ventilationssystem som upprätthåller lämpligt tryck och minskar spridning av luftburna partiklar; filtrering och separat utsläpp vid behov

- Anterum för på- och avklädning av personlig skyddsutrustning (PPE)

- Tillgång till handhygien och rengöringsrutiner, samt särskilda avfallsrutiner

- Övervakning och kommunikation med vårdpersonal; tydlig skyltning och möjligheter till snabb avskiljning vid behov

Användning och reglering:

Isoleringsrum kräver särskilda rutiner och följer lokala och nationella riktlinjer för infektionprevention, byggnadsstandarder och vårdmiljö. Reglerna varierar mellan länder och vårdinrättningar. I andra sammanhang kan termen även används för rum där material eller utrustning isoleras i laboratorie- eller industriella processer, men den vanligaste betydelsen i Sverige är vårdinrättningsrelaterad.