Ionivalinnan

Ionivalinnan är ett svenskt begrepp som används för att beskriva processen när vissa joner väljs eller särskiljs i ett system baserat på deras kemiska och fysiska egenskaper. Begreppet används främst inom separationsteknik, vattenbehandling och analytisk kemi där målet är att koncentrera, avlägsna eller identifiera specifika joner.

I praktiken innefattar ionivalinnan mekanismer som utbyte, semipermeabilitet och specifik komplexbildning. Exempelvis i jonbytarmaterial sker ett utbyte av joner mellan lösningen och fast fas, där vissa joner har högre affinitet än andra. Membranbaserade separationer och jon-sensitiva sorbenter utnyttjar storlek, laddning, hydratiseringsenergi och specifika ligander för att separera olika joner. Faktorer som lösningens pH, temperatur och närvaro av konkurrerande joner påverkar också valet av joner.

Den teoretiska grunden inkluderar begrepp som distributionskvot och selectivitetstal, vilka beskriver hur starkt en viss jon föredras i en given process jämfört med en annan. Valet av material och processconfigurering avgör vilka joner som dominerar i utgångs- eller produktslösningar, samt hur effektiv separationen blir.

Användningsområden spänner från vattenbehandling och avsaltning till bioteknik, läkemedelsproduktion och analytisk kemi där man vill avlägsna oönskade joner eller isolera specifika joner för vidare studier.

Se även: jonbytare, joninfångning, selektiv separation, jonkapacitet.